Reflektionsdags om mina rätt och fel

Jag tänker mig alltså rätt & fel som har med hållbara val i vardagen att göra. Jag vill gärna vara en förebild för andra, och definitivt för min son på nio år. Barn gör som vi gör, inte som vi säger.

Produktion och konsumtion. Det är där skon klämmer. Vi gräver upp och vi släpper ut och vi bryr oss inte. Vi vet (oftast) vad som är rätt men vi gör många fel. Men kommande decennium kommer det att hända en hel del känner jag. Just nu är det mycket snack (både i media, i politiken och här hos mig) men jag läser om så många bra saker som pågår runt om i världen, tack vare kloka och driftiga människor, så det är på gång att bli riktig verkstad tror jag. Och jag ska göra vad jag kan för att bidra till den hållbara samhällsutvecklingen som är nödvändig.

Så hur är det i dag då i Kimsans lilla värld?

Maten

Jag gillar mat. Mycket. Inte att laga den, men att äta den! Jag är uppvuxen på fläskkött, sås & potatis. Jag har i stort sett hela livet ätit närproducerat kött, och de senaste fem åren tycker jag det är stor skillnad på utbudet av många matvaror – det närodlade/-producerade har ökat i butikerna och jag väljer det gärna. Annat som vägleder mig är Krav-märket, Svanen och Fairtrade, men jag tror inte jag kommer upp i ens en tredjedel av mina inköp som har de här kriterierna… Förbättringspotential helt klart!

Sen tycker jag att jag är rätt så bra på att laga maten själv och ta hand om rester till lunchlådor och så. Det finns en kanonbra kokbok som LRF har gett ut med 50 recept för 100 dagar. Jag fick den på nån mässa och blev jätteglad. För mat är ju värdefullt och ska tas om hand på rätt sätt. Många av oss tänker inte på det, men egentligen är maten för billig. Vi slänger en tredjedel av det vi köper har jag läst nånstans. Vilket slöseri med både mat och pengar!

En dröm jag har är att kunna odla en hel del av det jag äter själv. Men i år blev det mest snack och knappt ett försök till odlingsverkstad… Men nästa år, då!                                            Öhöhrrrmm…snacka går ju...
Men förresten kan jag avslöja att det börjat bra ändå i år, för i födelsedagspresent nyss fick jag två björnbärsbuskar och en ny blåbärsbuske. Så nu ska vi få till ett bärställe på ägorna. Rabarberna ska få flytta dit också. Äppleträd står på inköpslistan och mitt favoritbär hallon. Lite verkstad alltså.

Avfall

Kan sortering vara njutbart? Nja, men i alla fall tillfredställande på nåt sätt. Jag erkänner – jag tycker det är roligt att sortera, även om det tar en del plats i hemmet. För när jag står där vid återvinningsstationen så känns det rätt bra när jag knör ner diverse plast, kartong och annat. Att lilla jag har bidragit till mindre utsläpp av skräp. Skulle vara kul att få reda på vad just mina prylar blir i sitt nästa liv… Nån som vet?

Ja såhär kan det se ut i bakluckan när det är storleverans till återvinningsstationen. Jag tror vi sorterar i stort sett allt till kanske 97% (en gissning) så verkstan är i gång.
När jag är osäker så använder jag såklart www.sorteringsguiden.se Vilken enkel men smart app! Ja, jag har den i mobilen, så den är alltid tillgänglig. Så kan jag inte skylla på att jag inte vet hur jag ska sortera. Finns ingen anledning att hålla liv i den gamla klyschan ”Allt brinner vid tillräckligt hög temperatur" längre.

Inköp

Hänger ju ihop en hel del med maten, men här tänkte jag på allt annat jag köper. Och det som jag har mest dåligt samvete för är hårblekningsmedel och hårspray…! Fy vad jag släpper ut en massa fel ämnen!!!
Funderar på förbättringsåtgärder men noll verkstad än så länge. En snabb & enkel lösning är helt klart att raka hela huvet. Har bara inte vant mig vid tanken ännu….

Sen är det ju kläder, och där är jag också kass på att leta upp rätt material. 99% förbättringspotential på den helt klart. Har läst en del om bambu och känner att det borde ersätta bomull, men jag har inte läst på om konsekvenserna för detta. Men bambu växer fort och kräver rejält mindre mängd vatten och energi när tyget framställs. Det kanske räcker som miljövinst?
Googlar man på bambukläder så finns det faktiskt rätt så mycket. Och med tanke på debatten om silver i träningskläder så är detta alternativet.

Inköp av el är ju nåt som ligger mig varmt om hjärtat. Självklart har jag valt 100% förnybar el och min dröm är att skaffa solceller till nytt tak på tv-rummet som har bra söderläge. Där är vi inte i verkstan ännu, men vi har gjort många bra investeringar i vårt hus som sänkt elanvändningen och fler kommer.
När vi bytte till luft/vattenpumpen så gick vår årsanvändning ner med 6000 kilowattimmar, och det gjorde vi precis innan de där två "ryss-vintrarna" kom. Med bundet elpris så var våra elräkningar inte alls någon hälsorisk de åren.

Transport

Jag åker alldeles för mycket bil. Inte så rätt. Jag har möjlighet att åka buss till jobbet i Trollhättan men gör det alldeles för sällan. Orsak? Ren och skär lättja, bekvämlighet och trötthet (ingen morgonmänniska). Stor förbättringspotential helt enkelt. Men dessutom planerar vi att byta bil till nåt mindre och bränslesnålare. Fortsättning följer i den frågan - verkstan är öppen alltså.

Tjänsteresor vill jag helst göra med tåg, eftersom jag kan jobba, läsa eller sova då. Inte så lämpligt vid bilkörning, så SJs reklam är helt rätt tycker jag. Dessutom går tåg på el som är märkt Bra Miljöval. Vilka bussar är det? I Trollhättan rullar faktiskt biogas-bussar, men jag har inte koll på om de är miljömärkta. Värt att checka.
Att jag dessutom har SJ Prio-kort är inte helt fel, för poängen kan jag åka ännu mera tåg!

Socialt ansvar

För ett gäng år sen gick jag med i BRIS för de hade kampanj om sin chatt. Den funkar nu och nästa grej är att de ska kunna vara tillgängliga 24 timmar om dygnet. Det är så viktigt! Unga i Sverige mår dåligt alla möjliga tider på dygnet, tyvärr. Det måste finnas någon de kan kontakta för att prata/skriva av sig när som helst. Dessutom finns det faktiskt hjälp för oss vuxna via www.barnperspektivet.se och telefonnr 077 - 150 50 50. Det känns tryggt tycker jag.

Jag fick tummen ur att skaffa oss ett fadderbarn via SOS Barnbyar för några år sen. Han bor i centrala Afrika och heter Nelson, är nio år precis som sonen, och föräldralös. Senaste brevet om hans utveckling gav mig nästan glädjetårar, för på bara två år är han som vilken underbar skolunge som helst.

I samma veva som min son fick en afrikansk bror blev jag helt impulsivt flickafadder via PlanSverige. Jag läste nämligen om kvinnlig könsstympning och ville bidra ekonomiskt till arbetet med att stoppa denna smärtsamma kränkning. Rapporterna jag läst visar att det går sakta men långsamt att stoppa den här helt horribla traditionen.

_ _ _ _ _

Jaha, det var det jag kom på nu. Jag har nog glömt nåt, och säkert om det jag gör fel. Så rätta mig gärna!