Nyårslöfte - nej tack, klimatlöfte - ja tack

För ett tag sen så var jag inne på ett par sajter för att se över hur stort mitt eget koldioxidutsläpp är. Nu är inte riktigt allt man gör/köper med i dessa uträkningar, för en del av våra utsläpp hamnar i andra tillverkningsländer till exempel. Men jag ville ändå kolla för att få ett utgångsläge.

Först var jag inne på Minplanet.se och det är en trevlig portal med mycket att läsa. Men jag gick direkt på "Klimatsmartkalkylatorn". Resultatet blev att mitt levnadssätt kräver 2,3 planeter(!), mitt ekologiska fotavtryck är 4,39 hektar, och jag släpper ut 6,65 ton koldioxid per år. Huvaligen… Där fick jag mig en tankeställare.

Nästa ställe jag var inne på och svarade på alla frågor var www.klimatkontot.se, och de var på en bättre detaljnivå än hos Min planet, så jag litar mer på det här totalresultatet på 6,1 ton koldioxid per år.

Det är bara att konstatera att det är transporter och mat som är den stora boven i dramat. :-/  Så jag började fundera på vilka förändringar jag skulle kunna genomföra i min vardag för att sänka mina koldioxidutsläpp.

Mina resor till jobbet sker mest med bil, men för andra resor i tjänsten mest med tåg. Att åka mer kollektivt och kanske jobba hemifrån en dag i veckan skulle definitivt göra en hel del på koldioxidutsläppet. Hemmavid pratar vi om att leasa en miljöbil som främst jag använder, och behålla vår nuvarande bruksbil som andrabil. Fast då ökar nog mitt/våra utsläpp istället...

När det gäller mat så känner jag mig halvbra redan: jag köper närproducerade ägg, potatis och fläskkött, lagar en hel del mat själv till lunchlådor (och tinar upp dem i kylskåpet för att spara lite el). Dessutom bor jag i en region där vi slänger matavfall i gröna påsar som sedan omvandlas till fordonsgas, bland annat till sopbilar och lokalbussar! Därför gör det inte så ont att slänga matrester, förutom i plånboken då… Det tråkiga är att i mitt hem så slänger vi mest frukt. Vi är hopplöst dåliga på att äta frukt. Skärpning krävs.

Det jag vill bli bättre på är att köpa ännu mer ekologiskt, men före det så väljer jag faktiskt närproducerat. Är det både och, ja då är det ju jackpot.

Den största utmaningen av alla för mig är att börja odla mer själv…! Kanske är jag mogen för detta nu, efter att ha bott i hus i snart nio år? Vår trädgård är stor så plats finns. Och vi har pratat om jordgubbar, tomater, dill och gräslök hur många år som helst. Hur svårt kan det va? Mycket snack å lite verkstad, som man säger.

Skulle gärna vilja ha potatis, morötter och purjolök också… Men det är väl bäst att börja i liten skala, träna upp sig liksom. Nästa fråga är ju om vi får ha det i fred för harar, rådjur och älgar här i trakten?

Om ett par veckor ska jag på en frukostföreläsning i Göteborg och lyssna på hur en viss Maria Wetterstrand gör för att vara klimatsmart i sin vardag. Jag hoppas få bra tips och inspiration. Fortsättning följer.

Sweet Louise har anlänt!

Jag hoppas på mycket munspelande. En trevlig bonus var ju autografen! Första lyssningen blir i bilen på väg till kvällens vindkraftsmöte.

Det var en gång år 2011

Det var kul så länge det varade, som bakterien sa. Själv har jag haft ett riktigt bra år och mitt mål för ett år sen att skriva mer gick det ganska bra med - min lilla blogg firar väl ett år här i dagarna. Dessutom kom en gammal text med i antologin/boken ”Lågor” för Vänersborgs kommun, och när jag skickade in en intresseanmälan att skriva i SKTF-tidningen fick jag en uppmuntran i och med presentkort på Akademibokhandeln. J (Köpte Tranströmer-pocketen för presentkortet.)
Tyvärr har jag inte lekt med författarkortleken så mycket, och inte renskrivit nåt för lilla novellen… Men vad tusan, nåt ska jag ju ha att göra år 2012 också.

Jag gick ju med på poeter.se förra året också (fortfarande anonym där dock..) och det är så kul att läsa vad andra skrivit! Tyvärr tar jag mig inte tid att surfa där så mycket som jag egentligen vill, men det får bli bättring det här året. Och med min egen blogg med för den delen – ska försöka att nischa in mig lite bättre och skriva oftare.

Dessutom släppte mitt favoritband Electric Boys äntligen sin skiva i våras (bara väntat i två år…) ”And them boys done swang” – köp den på Ginza och försök sitta still om du kan när du spelar den! Det blev ett gäng konserter 2011 också men inte lika många som åren innan. Den listan finns här.
Skaffade Spotify i mobilen också, och även om jag använder det för sällan så känns det skönt att jag har det NÄR jag vill.

En skum grej som hände under året var ett mejl jag fick från nån fransk tjej som ”upptäckt” mina bilder (på mig själv) på mitt Myspace-konto och ville köpa dom till reklam. Öh? När jag vänligt men bestämt frågade vad tusan de skulle ha de till så fick jag mejl från hennes ”chef” . Bilderna skulle användas till billboardtavlor om Coca cola på flygplatser i Kanada. Säkert…
Jag skulle få betalt men JAG skulle skicka pengar runt i kring till olika leverantörer. I slutändan hade jag nog gått back en hel del. De hade ingen hemsida och jag hittade inget på företaget när jag googlade. Helskumt som sagt. Sen är ju inte Coca cola min grej.

Jag försöker göra klimat och miljö till min grej. I och med att jag jobbade på Eco Now-mässorna i Örebro och Stockholm förra året så fick jag upp ögonen ännu ett snäpp. Fast jag har lång väg kvar till att tänka mer klimatsmart. Men i år kommer jag förhoppningsvis att kunna fokusera mer på det.

I omvärlden har det ju varit omtumlande värre år 2011, och jag tror det bara är början. Tsunami i Japan och följande kärnkraftkatastrof med debatt i väst och Tyskland som förvånade med att besluta om nedstängning av sin kärnkraft. Arabiska vårar och demokratiönskan bland människor i diktaturländer. Heja, heja! Ständig tillväxt ifrågasätts och Wall street ockuperades. Jag känner att den gamla ”efterkrigsvärlden” svajar i sina grundpelare. Äntligen! Girighet är så fult. Och hur mycket pengar ska de ha egentligen? Är det en tävling? Undrar vad de vinner när de dör då?

Och klimatmötet i Durban blev knappt uppmärksammat i vanliga media  - en besvikelse tycker jag. Tyvärr måste det kanske till ett antal katastrofer innan vissa länder vaknar till och går med på klimatstrategin. När vädret blir mer och mer extremt i hela världen och tillgången på mat blir sämre och dyrare, ja då kan vi inte hålla på som vi gör - att konsumera onödiga prylar. Det finns viktigare saker att göra.

Det här med tillväxt är ju en spännande fråga. Är det inte jämnväxt vi behöver istället? Att det går jämt upp? Jag tror det är dags för oss (alla: privat, företag, banker m fl) att inse att sötebrödsdagarna är över. Ständig tillväxt är inte framtiden. Bygga och rasera luftslott med luftpengar byggt på rykten och hörsägen, önskemål och drömmar… Det kan inte vara nyttigt. Vad är det vi har byggt upp genom att låna av varandra hela tiden?  Visst, det globala försvinner inte. Men vi kan hantera det mer miljöekonomiskt för framtida människors skull. Jag ser framför mig hur de lokala marknaderna återuppstår för mat och vissa prylar, för att vi inte har råd med för långa transporter när bränsle blir superdyrt.

Ja så sitter jag här då med år 2012 framför mig som en vit fläck på kartan och en kalender som ännu inte är fullproppad med saker att göra. Själv har jag bestämt mig för att även detta år ska blir riktigt j*#la bra, och det blir inte svårt när en massa favoritartister släpper album! Har bokat Louise Hoffstens nya, Mustasch nya kommer 1 feb, Chris Isaak släpper nytt senare i år, och inom kort släpper Pontus Snibb både eget och sen med Bonafide och för ett kort tag sen läste jag att Electric Boys snickrar på ett nytt album.  :-D I smile so much my face hurts!

Dessutom har jag bestämt mig för att inte vänta in den där goa känslan jag så gärna vill ha för att må bra – jag ska banne mig leta upp den själv! Vet inte hur ännu, men det löser sig.

Watch out 2012 – here I come. And I´m electrified!