Den riktiga sommarboken

Nu har jag äntligen börjat läsa min traditionsenliga semesterbok - en Kallentoft. Detta är femte boken jag läser/har. Fascinerande att en karl skriver om en kvinnlig polis, och han gör det så himla bra! Dessutom tokgillar jag att få ta del av de dödades tankar, och det var det som fick mig på fall i första boken. Allt annat är så realistiskt, och jag tror nästan att jag kan träffa på Malin Fors när jag är i Linköping. Kul att känna igen sig geografiskt. Nä nu måste jag läsa!

Goda vs dåliga nyheter - vad är "bäst"?

Läser ikapp mig lite i min blogglista och hamnade på Caminos inlägg om goda och dåliga nyheter som var ett ämne i Almedalen. Jag retar mig ofta på att det bara är tråkigheter som många media tar upp, men jag kan också inse att vi behöver få reda på såna saker. MIn sambo bojkottar däremot ofta nyhetsprogrammen på grund av eländeselände-innehållet.
Min son sa för ett par år sen (när vi lät honom börja se på tv-nyheterna) "Varför är det bara tråkiga nyheter på tv:n?" Det undrar jag med. Men som motvikt till det kan man kika på Landet Runt på SVT, en härlig rundresa i goda nyheter från hela Sverige.

Efter att ha läst Caminos inlägg så känner jag att de dåliga/tråkiga nyheterna eventuellt kan motivera till förändring, och självklart kan även de goda nyheterna göra det, men de goda är mer inspirerande och ger känslan "kan de så kan jag". Eller vad tycker du?

Själv så har jag i allafall (äntligen!) fått tummen ur att testa en prenumeration på tidningen Good News. Om jag minns rätt så kommer nästa nummer redan nu i augusti, så jag hoppas på mycket inspiration inför höstens nya jobb-utmaningar!

När det gäller Camino magasin så började jag prenumerera på den för några år sen, eftersom jag blev så himla glad av att läsa om alla människor som gör massor med bra saker. Det inspirerar mig en hel del, men jag erkänner att jag inte har förvaltat den inspirationen särskilt väl... Dax att ta tag i det nu, och jag hoppas få chansen via mitt jobb. Återkommer om hur det går framöver.

Inga gröna fingrar här inte, men en del tur

Måste bara skryta lite och visa den här vackra rosen som vi ärvt av förra husägaren. Är faktiskt lite stolt att rötterna klarat av att flyttas på några gånger.
Den doftar ljuvligt men är så här vacker bara några dagar. Underbart är kort...

Men vi har en ännu mer fantastisk växt i vår trädgård som vi ärvt - en blåbärsbuske. Eller träd kanske vi kan säga snart?!

I augusti börjar blåbären mogna pö om pö och vi mumsar i nästan två månader. Många hamnar i frysen, så det kan bli blåbärspaj mitt i vintern. Faktiskt så gillar jag inte våra vanliga blåbär i svenska skogar så mycket... men de här går bra. Bären är vita i köttet och har en mildare smak.

Och jag avslutar med vårt underbara vårdträd (den finaste trädsorten av alla tycker många), en ek som vi hittade i gräsmattan knappt 2 decimeter hög samma år vi flyttade in (2003), så den är jämngammal med sonen. Och nu är den nästan 2 meter! Jag hoppas den överlever oss allihop och får växa i flera hundra år.

Sommarens bok

Lättläst och fullspäckad med fakta - lite om mycket. Precis som jag vill ha det. Massor inspiration blir det. Fast jag ska inte frångå sommartraditionen, utan läsa en Kallentoft sen.