lördag 23 januari 2016

Drömmar och mål - med en touch av återblick

Ja det snurrar ofta i huvet på mig - både ord och bilder. Just nu är det mycket med vad jag vill/ska göra framöver, och jag kom på att jag kände igen den här "vilsna" känslan en aning. Då, förra gången, blev det till en text/dikt, och jag minns så väl den härliga känslan när den blev till. Det var på tåget hem från Växjö, och orden bara "rann ur pennan" på mig. Med rim och allt! Känns bra att få ha upplevt ett sånt "flow" en gång i alla fall.
Texten är skriven våren 2011 och handlar om dagdrömmeri (Som nog är min bästa talang. Eller nä, det är nog att sova.) men också om uppgivenheten över att det är en lite meningslöst att bara drömma på.
Vad dagdrömmer jag om då? Jag brukar kalla det mental träning. För jag tänker mig själv i olika situationer (som kanske ska hända eller som jag vill ska hända), och ofta möten med människor, där jag alltid är en bättre version av mig själv. Där det blir som jag vill, jag får det jag vill ha, och alla lever lyckliga i alla sina dagar. Ungefär så.

Utmaningen är ju att få drömmarna till konkreta målsättningar, skapa en plan och se till att det händer. Jag har lyckats några gånger, så jag vet att det går. Om man verkligen, verkligen vill något då blir det så. I know. Men det är ändå svårt...

Att dela den är dikten/texten publikt är det premiär för. Så jag undrar såklart vad du som läsare tycker - skriv en kommentar, fråga, synpunkt, bu eller bä, diss eller hiss. Tack på förhand!
(Ja, jag erkänner att jag behöver några kommentarer för att se hur det ser ut här bakom kulisserna, i statistiken i bloggen... Hoppas du vill hjälpa mig?!)

Och ni som har jobbat med mig vet nog vilket favorithotell jag tänker på. :-) Både drömmar och dikter har blivit till där. Okej, so here we go.....

Refugee from reality


So I’m going away again
feeling the rhythm of the train
Further out on the countryside
But in here I can hide…

I close my eyes & drift away
far away, but where I can’t say
Alone at heart, alone in my mind
Have no idea what I’m trying to find…

My daydreaming skills have really improved
since my work has put me on the move
I’m killing time & enjoying myself
But frankly, I think I need help…

I’m like a refugee from reality
Losing connection with my real life
Drifting away in my fantasy

So who am I, when I dream on
No one else but me, you know
Just a cool & foxy lady
Who likes to party hard, maybe…

I’m back in a town I already know
Same, same but different? No!
Checking in at another hotel
unpack my suitcase and then, well…

I hit the bed & stare at the ceiling
It’s late, but I know this feeling
I sigh & smile, I let it begin
A nice trip to my reality within…

I’m like a refugee from reality
Losing connection with my real life
Losing myself in my fantasy

I’m aware but I do nothing
I know I can change everything
Transform daydreaming into goals
then act to bring peace in my soul

There’s just one tiny thing…
What is it that makes my heart sing?
What is it I really wanna do?
To be honest, I haven’t got a clue…

So I still keep on dreaming
that I’m another kind of being
Still friendly, but a lot more outgoing
making friends without knowing

I don’t wanna be a refugee from reality
I wanna be in touch with my real life
But I don’t wanna lose my fantasy…



mysigaste hotellet i Sverige

Det är i rätt miljö som inspirationen kommer ibland. På tåg eller hotellrum har det varit för egen del. Men nu får jag hitta andra miljöer här på hemmaplan. Det ska la inte va så svårt.


3 kommentarer:

  1. Superbra text Kim!
    Känner igen mig idet där med dragdrömmeriet. Jag brukar också se mig själv i olika situationer, och då oftast i en annan version av mig själv. Ska nog också börja kalla det för mental träning =)

    Förresten, den där texten skulle passa superbra med lite musik till =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fredrik! Ja jag hade gärna fixat musik till mina texter! Men eftersom jag inte kan själv så står mitt hopp till sonen. :-) Han gör ju elektronisk musik på datorn och tar elgitarrlektioner numera.

      Radera
  2. Jag satt och gjorde som du - dagdrömde härom dagen. Och du vet, samtidigt som jag dagdrömmer om mig själv i 2a person, eller som du säger i "den bättre versionen av mig själv" så analyserar och bearbetar jag mig själv. Tittar på mig själv utifrån liksom. Jag kom fram till att jag har ett väldigt osocialt beteende jag nog egentligen skulle behöva arbeta lite med. Jag drar mig undan andra människor i sociala sammanhang, jag undviker så att säga. Jag trivs så märkligt bra i mitt eget sällskap, med mig kan jag slappna av liksom.. Hahahah! Andra människor stressar mig och hamnar jag i sammanhang där jag förväntas uppföra mig på ett visst sätt, där jag måste agera och samtala på ett socialt rätt sätt kan det framkalla min ångest. Usch så trist! Jag har inga problem att ställa mig på en scen och uppträda, att tala inför en mängd människor är ingen konst, men att låta folk komma för nära..? Hu. Jag är gärna den som fixar med maten, plockar undan, diskar. Då kan jag lyssna på de andra utan att vara aktiv. Sedan smiter jag gärna hem och andas ut. I min oas med mig själv. Lyssnar på musik, drömmer och filosoferar. Sedan kan det komma ut i skrift eller i ord. Och jag HAR ju några männsikor jag inte känner mig stressad med, människor jag slappnar av hos. Helt jävla udda är jag inte :D Men. Ganska udda. Odd. Puss på dig!

    SvaraRadera