Inga gröna fingrar här inte, men en del tur

Måste bara skryta lite och visa den här vackra rosen som vi ärvt av förra husägaren. Är faktiskt lite stolt att rötterna klarat av att flyttas på några gånger.
Den doftar ljuvligt men är så här vacker bara några dagar. Underbart är kort...

Men vi har en ännu mer fantastisk växt i vår trädgård som vi ärvt - en blåbärsbuske. Eller träd kanske vi kan säga snart?!

I augusti börjar blåbären mogna pö om pö och vi mumsar i nästan två månader. Många hamnar i frysen, så det kan bli blåbärspaj mitt i vintern. Faktiskt så gillar jag inte våra vanliga blåbär i svenska skogar så mycket... men de här går bra. Bären är vita i köttet och har en mildare smak.

Och jag avslutar med vårt underbara vårdträd (den finaste trädsorten av alla tycker många), en ek som vi hittade i gräsmattan knappt 2 decimeter hög samma år vi flyttade in (2003), så den är jämngammal med sonen. Och nu är den nästan 2 meter! Jag hoppas den överlever oss allihop och får växa i flera hundra år.