Uppkopplad vs. avkopplad

Det är ingen lätt balansgång det där. Jag försöker bli mer uppkopplad, och nu har jag "väckt" mitt Twitterkonto igen, testat Spotify lite (en del låtar går inte att köpa i butik längre!) och så dyker det upp lite förfrågningar på LinkedIn emellanåt, sen är det ju Facebook som jag gärna hänger på, och Myspace ibland, och så var det numera en liten Kim-blogg i cyber-portföljen också...
Puh!
Är jag inte klok? Måste jag hålla på?
Nej, det måste jag ju inte. Det är självvalt. Det är kul, men jag har inte utvecklat något beroende ännu. Eller har jag? Sånt erkänner man inte för sig själv i första taget kanske...

Än så länge tycker jag att jag är bra på att koppla av också. Det är ju en av mina favoritsysselsättningar - att bara vara. Gärna ihop med en bok eller tidning/magasin, eller en film, eller med min kudde. Och har jag inget av det i närheten så går det ju utmärkt att dagdrömma en stund. :)

Fast jag har kommit på att mitt dagdrömmeri är en sorts mental träning för mig. Jag fantiserar ju ofta kring hur jag skulle vilja att vissa situationer utvecklar sig, så det blir ju en slags träning och visualisering flera gånger innan det verkligen händer. Fast det mesta jag drömmer om har inte hänt än...
Ett finare ord att använda kan ju vara målsättningar. Jag fantiserar om vad jag vill uppnå, tränar på det, och plöstligt händer det! I allafall i Triss-reklamen.

Ett bra medel för att uppnå målen är iallafall kaffe. Enda drogen jag är beroende av. Och sonens kramar förstås. Dom är beroendeframkallande om nåt!