Identitetskris? Eller - Vilket varumärke är jag nu?

Kommunikatörer och marknadsförare pratar gärna om att "leva sitt varumärke", och jag är glad att jag har fått känna på det. För att kunna göra det måste en dela grundvärderingar med det företag en jobbar på, annars blir det mer som en roll. Och det är så klart viktigt att spela roll också!
Efter 20 år i samma koncern och nästan 8 år som eldsjäl för förnybar, närproducerad el så står jag här vid ett vägskäl. Vägen delar sig framför mig, som ett Y du vet. Ska jag gå vänster eller ska jag gå höger?
Just nu ser jag inte riktigt vad det är som skymtar där framme längs någon av vägarna, men den ena ser bra mycket krokigare ut än den andra. Eller är det en synvilla? Vinkar nån på mig där borta? Eller är det ett träd som vajar i vinden? Svårt att se...

Den krokiga vägen symboliserar min egen lilla firma som jag har börjat formulera här i min hjärna. Jag föreställer mig att den vägen framåt är krokig och ibland väldigt smal - balanssmal rent av, några diken finns det här och där, rejäla uppförsbackar (och motvind) också. Men även en underbar frihet och fantastisk utsikt när en väl kommit upp för den där backen.

Den rakare vägen är lite bredare, lite jämnare, lite tryggare, lite enklare. Men finns det någon utmaning med den? Vad händer längre fram? Ska jag bara traska på, eller får jag utforska kanterna och till och med några stigar vid sidan om, om jag går där?
En anställning är bekvämt. Jag vet hur det funkar och vilka mina skyldigheter och rättigheter är. Men hur delaktig i utveckling och beslut kan jag vara då?

Som jag nämnt här förut så går jag en Starta eget-kurs via Drivhuset i Trollhättan. Nu är det bara ett par gånger kvar... Den här veckan ska jag sammanställa och kanske till och med beställa. Sista gången är det dags för en pitch om min lilla firma. Jag har bara ett problem. Vad tusan är MIN egna USP??!!??

Varför skulle någon vilja välja att anlita mig för uppdrag kring marknadsföring och kommunikation som handlar om budskap och innehåll i textformat? Och kanske till och med något som har med hållbarhetsarbete att göra.
Den enda usp:en jag har är väl att jag är jag? Eller?
Verkligen en utmaning att försöka vara unik när en bara är mainstream...
Nä, det är helt enkelt bara så att jag kör på ändå. Går det så går det. Men snacka så det går, det går inte. Action is da shit. Let's rock!

PS. Lyssnade häromdagen på en av Louise Hoffstens låtar och fastnade för den på ett nytt sätt med tanke på vägvalen i livet. Louise har ju varit med om en hel del i sitt liv, men hon kör på och levererar sin underbara musik ändå! Såhär går texten i min (av många!) favoritlåt Walking with the rythm ;
"I walk with the rythm inside me, I walk to the beat of my heart
And I'll follow whereever it takes me, whereever it takes me...